HappyDispatch

Nu sitter jag här i skolan, och har svenska. Inte har jag särskilt långt kvar till tårarna heller... Jag H A T A R det här jävla Nationella Provet! JA. Hata är ett starkt ord och blablabla, men det är sant. Jag hatar verkligen det här! Fattar inte ett skit! Herreguuuud. Att vi dessutom har världens bästa lärare - Irén-eh - gör ju inte precis det hela så mycket bättre...

OJ . . . . .

YEAH! NU - Sådär tre, fyra veckor efter det att vi började med den här överjävliga uppgiften fattar jag! För absolut första gången under hela den här tiden, så fattar jag!
Amagad... Alltså, herrejävlar! Jag förstår faktiskt!
Tanten har nog fan delat ut, ja, ungefär en sjuhundrafemtiotusen papper sådär, hittils. Men inte förrän NU, idag delar hon ut ETT som gör att man förstår.
Så jag måste bara säga; tack. Tack Irén-eh, för att du äntligen delade ut det där lilla rosa pappret som gjorde att hela det här arbetet blev möjligt att förstå.
Äntligen.

Citat ur bästa filmen - Without A Paddle - om att det äntligen är helg igen;

"Hello Cindy! T G I F"
"Excuse me?"
"T. G. I. F. - Thank God It's Friday! TGIF... Hurray!"

/L. Burn-t.