HappyDispatch

Godmorgon!
Eller... Nä. ... Skit samma. Kände bara att jag behövde en bra öppningsfras. ... Fast eftersom ironin var tvungen att förklaras så kan man väl bara säga att detta gick lite smått åt helvete...

Jaja! Var det det bästa Simpsons avsnittet ever, som precis visades på sexan?
Mycket möjligt måste jag säga.

I lördags var vi inne på Statoil och skulle hyra film. ... ... ... ... ... ... ... ...
Jag säger bara såhär; Om man ska in och hyra en film på Statoil och har bråttom(det hade inte vi som tur var, men ändå) - så låt föfan inte mig gå och betala! Den här konversationen förklarar bättre varför(dock var det ännu värre i verkligheten, mycket värre);

Jag: Hej! Jag har inte med mig kortet(alltså 'medlemskortet' eller vad man ska kalla det) men räcker det med namnet?
Tanten i kassan: Hej, ja, det går bra. Personnummer?
Jag: Öööhh.. Det kan jag inte... (Hm. Sa hon inte precis att det gick bra med namnet?) Det är min mamma.. (Öh, näe.. Vad sa jag nu?)
Tanten: Okej..? nummer då?
J: Telefon? (- Smart?)
T: Öhja?
J, försöker skratta bort min snabbtänkthet: Haha, jaa, men vi har precis bytt hemnummer.
T: Jaa, men mobil då?
J: Noll.. Sju, tre - Nej! (Fan!)
J: Noll, sju, sex - Nej! (FAAN!)
Jag - och Samuel, som står bakom mig i kön - får världens skrattanfall, bara för att jag verkligen inte kan komma på hur min mammas mobilnummer börjar.
T, 'Suck...
J: Noll. Sju. Noll. - Ja! Noll, sju, noll! (YESS, Äntligen!)
T, knappar in resten av siffrorna: Nähä, det fanns visst inte registrerat.. (Fan, hon börjar nog tro att jag bara hittar på)
J, lite desperat: Men namnet då? (Som jag sa från början..?)
T: Aa..? (Slår in namnet i datorn.) Nähä du, det fanns inte heller.
J, upprepar namnet, långsammare, utan anledning.
Tanten kollar lite konstigt på mig men försöker igen och då funkar det - Äntligen! Jag tar filmen och går(jag och Sam skrattar, högt!) därifrån. Så fort jag bara kan.
Det var lätt en av de pinsammaste sakerna jag gjort, på länge. Nej. Sen jag skrev sist.

Jag har tänkt på en sak... Är det bara jag, eller låter allt lite mera sär om man lägger till ordet 'söder' efter ett annan ord eller i slutet på en mening? Alltså, jag är fan allvarlig. Typ: Hej! Jag läser på Lars Kaggskolan - Söder. Eller: Hej! Jag bor i Högsby Söder. Eller varför inte?: Hej! Jag går på Berglunds Trafikskola, Söder.
Fast skulle man ändra till: Lars Kaggskolan - Södra, Högsby - Södra eller Berglunds Trafikskola - Södra. Då låter allt bara lite mer psyk. Jaa, såhär tycker jag och nu vet ni det, hej!

Fyy... Idag hittade jag en sak på mitt rum. Från mitt gamla rum. Som var så hemskt att se att jag inte ens vet vad jag ska ta mig till. Frågan är om jag ska ta med mig hemligheten i graven eller berätta för nån? Alltså, förmodligen alla utom jag skulle tycka att det var kul. Fan, jag får nästan bloggabstinens.. Måste berätta.. Men nej! Jag får inte! Problemet är att jag skulle få höra det och bli mobbad för det i resten av mitt liv. Men jag var tvungen att skriva nåt om det i alla fall... Kan säga att det handlar om en gammal idol till mig, och det kanske inte låter som nån big deal, men jag lovar! Hade ni vetat vad det är, då hade ni tyckt att det var en big deal. och ja - Knöl, DU kommer att få veta vad det är, promise. Ehehe...

/OMC. These feelings takes control