Tisdag 30/3 -10 ---> Nej! För det är den fjärde på söndag.
Hej! Jag vill åka på Intohimo på torsdag, Siesta 27-29 maj, YEAH!10 29-30 maj, Metaltown 18-19 juni(In Flames, B4MV), Peace & Love 28 juni-23juli, Hultsfred 7-9 juli, Öland Roots 16-17 juli, Emmabodafestivalen 29-31 juli. Men det går ju inte. Så det får bli Hultsfred och förmodligen Intohimo på torsdag då, jävligt(!) sugen på Yeahfestivalen också.
Hm... Villvillvill i alla fall! APA. Att jag inte kan åka på allt, vafan! Hmpf, satan..!
Ibland är jag så jävla jobbig! Jag kan verkligen inte ta en förlust, att erkänna att jag har fel om saker ibland, nej det finns inte. Jag bestämmer mig för något och sen ska det bara va så. Klarar typ inte av det om jag nu skulle ha fel.
Vilket ofta leder till att jag gör bort mig. Gjorde bort mig idag igen.
Stod och pratade med några kompisar förut, om vilket datum det var, och jag var helt inställd på att det var den 29e idag. Men dom höll på att säga att det var den 30e. Jag sätter emot och säger att "Nej. Det är den 29e idag". Nu var det ju så att det var ändå dom fyra(och alla hade checkat sina mobiler) mot mig, så man kan ju tycka att jag borde ge mig och erkänna att det är den 30e. Men nej! Jag skulle såklart hålla på och tjata om att det var den 29e - mitt argument var "Nej. Jag vet att det är den 29e idag för det är den fjärde på söndag. För jag ska jobba då" och då svarar en av dom att "Ja, men det är ju den fjärde på söndag". Till slut måste ju jag också kolla min mobil för att bevisa att jag har rätt... Men istället slutar det ju då såklart med att jag faktiskt får ta en förlust och erkänna att jag visst hade fel, med ett "Jahaa... Är det 31 dagar i mars? ... Jag trodde bara att det var 30..." och ja, det var svårt, som fan att erkänna det faktiskt, hah. Dessutom, jag trodde faktiskt det, att det bara var 30 dagar.. Tänkte inte ens på att det kunde va 31. Pinsamt Olivia! Men ändå, så typiskt dig.
Jag har tänkt på en sak(nu igen). Det är ju många som kör för fort, alltså inte mycket kanske, t.ex. 90 på en 80-väg. Men varför i helvete saktar dom ner till typ 80 när det byter till 70-väg då!? Jag bara undrar... För det är ärligt talat många som gör så, har ju sett det själv, fiffan.
Så jävla onödigt bara, kan jag tycka.
Öppnade mitt skåp i skolan för första gången på typ 4 månader(hittade nycklarna när vi flyttade... Dom låg precis där jag trodde), nån dag förra veckan. Haha, hade först nästan glömt bort var det låg, så höll på att gå förbi det. Sen blev jag så jävla rädd när jag äntligen hittade rätt. Fy fan, höll på att skrika rakt ut när jag öppnade det..!
För där inne på en av hyllorna såg jag att det låg något litet brunt, lurvigt, äckligt och det kändes verkligen som att det var ett litet monster jag hade glömt där inne sist jag låste skåpet, och som hade växt där inne under dom fyra månader som jag inte hade öppnat det en gång, och som nu var på väg att överfalla mig när jag väl öppnade. ...
Men som tur var så var det bara en halsduk som jag hade glömt därinne.
Att ha Micke Pettersson som religion-/historialärare är inte tråkigt, måste jag säga.
Han slänger hela tiden ur sig såna roliga kommentarer, okej för att det kan bli lite mycket ibland och att vi inte är ett gäng treåringar, som det kan kännas att han behandlar oss som ibland. Men för det mesta är det bara kul. Som idag när han stod och pratade om varför befolkningen ökade så mycket på 1800-talet. Då klickar han upp "potatis" på sin fina PowerPointpresentation, och säger "Jaa, och det var då potatisen gjorde sitt intåg".
Alltså, jag kunde verkligen se dom där potatisarna framför mig, invadera Amerika. Typ. Hmm... Fan. Vad är det för fel på mig, egentligen? Sitta och visualisera bilder av potatisar med små armar och ben(skitsura miner har dom också, för ja, dom har ansikten också), som invaderar stora länder, och andra sånadär störda saker när Micke säger nåt knasigt(och det gör han, som sagt, ganska ofta) på historialektioner. Herreguuud, jag känner det att det här kommer sluta med en vit tvångströja i ett maddrasserat rum, för min del! Ahahaa x)
och om du saknar mig ibland så kan du släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret.
Ååh, herr Winnerbäck! Du är så fin ♥
/OMC. Oh, Shit It Talks..! I'm Out Of Here.
